Gott folk!  Om ni inte har något emot det får ni gärna hjälpa mig med lite feedback på hur den moderna naturvetenskapens upptäckter förändrar bilden av Gud, andlighet, tro, religion och livet i allmänhet.

Jag tänker att jag kommer lägga ut en kort text här om detta typ en gång i månaden.

För är det inte så att hur något väljer att göra något också speglar lite av personligheten? T.ex. Om man jämför en Harley Davidsson V-rod motorcykel med en turkos italiensk vespa, så tror jag de flesta av oss har en uppfattning om vem av dem som föredrar hamburgare och öl och vem som hellre väljer bubbel och snittar.

På samma sätt tänker jag att en yttersta kraft som väljer att göra en värld genom direktdesign skiljer sig från någon som använder sig av spontan evolution. Medan direktdesignguden kan ses som någon som borde föredra  kontroll och detaljstyrning. Så skulle man tänka att den andre borde vara mer öppen och flexibel. Bara för att inledningsvis nämna något.

De forskare som jag haft förmånen att prata med om just slumpen är dels prof i teoretisk fysik Martin Cederwall på Chalmers och dels prof I biofysik vid SLU, Hans Liljenström. Ingen av dem är dock så extrem, som jag uppfattade det iallafall, att de menar att bara för att det finns en tydlig slumdimension i evolutionen så är allt slump. Ett riktigt så absurt universum ser vi som tur är inte ut att leva i. Utan här påverkas livet inte bara av slumpen, utan också av faktorer som tid, rum och olika naturlagar som t.ex. gravitation, elektromagnetism, svag och stark kärnkraft mm. Men också Darwins spännande upptäckt om det naturliga urvalets regelmässighet i livets framväxt. Alltså att det är de organismer som anpassar sig bäst till sin omgivning som ser ut att ha störst chans för sin avkomma att leva vidare.

Men slumpen är trots allt också en viktig faktor i tillvaron.

Förbiser man denna omständighet är det lätt att mycket av det som sker i livet inte bara blir väldigt svårbegripligt, utan också helt absurt. Som t.ex. olyckor, svårigheter och sjukdomar som drabbar barn. Men också jobbigt folk man stöter på i livet. Vet man inte om att i en värld med slump, så händer sådant ibland också utan direkta avsändare och utan syfte. Celler som muterar okontrollerat och blir till cancer och asteroider som drämmer in i planeter och tar död på mycket av det överlevnadssegrande liv, som i generationer framgångsrikt jobbat sig fram till dit de var då. 

Som när en jättekomet drämde ner på Yutakan-halvön i Mexico för 65 miljoner år sedan och tog död på dinosarna. Men därmed också öppnade upp för våra egna förfäder, Zalamdalesteserna. De råttliknande små däggdjur som med tiden kom att utveckla sig till dig och mig och mycket annat.

Oavsett vad man personligen tycker om den här dimensionen i tillvaron, så tänker jag att slumpfaktorn skulle kunna ses på som ett inbyggt försvar mot stagnation och status quo. Ett stöd för att hjälpa oss vidare.

En omständighet som i alla fall prof Liljenström också anser lyfter fram värdet av lek, musik, kultur, konst och andra roliga, men trots allt i sammanhanget kanske ändå överlevnadsmässiga trivialiteter. Detta då allt i våra liv verkligen inte är upp till oss och vad vi gör. Utan många gånger just slumpen.

Liljenström håller alltså inte med Einstein när han som en kritisk respons på de då nyupptäckta slumpdimensionerna inom kvantfysiken, ska ha sagt att ”Gud inte kastar tärning”. Jo, säger Liljenström, mycket av det vi ser verkar faktisk peka på att Gud till viss del faktiskt också kastar tärning.

Personligen tycker jag också att en sådan blick på det yttersta mysteriet är lite uppfriskande. Gud inte bara som försvar mot kaos, utan också omkullkastare, provokatör och inspiratör till nytänkande. En spännande vink om att det inte alltid var bättre förr och att traditionen inte alltid är på Guds och det godas sida i våra liv. 

Den uppstånde Kristus säger också uppmuntrande – inte minst till alla som upplever sig särskilt drabbade av skit och elände i världen att; ”Se, jag gör allting nytt” (Upp 21)